KUB vecka 12+4

Idag var det dags för KUB testet. Av någon anledning var jag mer nervös denna gång än någon av de tidigare gångerna. Inte för att jag trodde att bebisen skulle ha någon kromosomförändring utan för att jag på något sätt var övertygad om att bebisen skulle vara död. Jag har ju haft mycket magsmärtor och så försvann det extrema illamåendet från ena dagen till det andra så därav min oro. Det tog dock inte många sekunder innan barnmorskan sa att "ja här har vi en levande bebis". Det hann hon säga innan jag ens konstaterat att det ens var en bebis där inne nästan. Inte alls lite rörlig som syskonen varit på KUB-testen, men den sparkade och rörde lite på armar och kropp emellanåt. Bebisen låg dock i helt fel ställning för att mäta nacken så jag barnmorskan fick gunga en hel del på magen, men den vägrade ändå att vända sig. Fick avbryta och gå upp och gå fram och tillbaka i rummet tills den var mer villig att vända sig. Till slut gick det att genomföra testet och vi fick lägsta risk (1:20 000) på alla kromosomavvikelserna. Många ultraljudsbilder fick vi denna gång också. Fick dem gratis för att vi stället upp på en utbildningsundersökning nästa ultraljud (rutinultraljudet) 14 mars. Barnmorskorna skulle då ha en utbildning i att närmare kolla på fosterhjärtan så först gör vi själva rutinultraljudet och sedan kommer en expert och barnmorskor som ska utbildas och kollar närmare på bebisens hjärta. Vi har ju inte mycket för oss om dagarna då Marcus är pappaledig och jag är sjukskriven så tid är ju allt vi har så då kan man ju lika gärna ställa upp. Är ju lättare för en annan att göra det är folk som jobbar om dagarna. Som tur är kan mamma vara barnvakt så att Marcus får vara med på ultraljuden också.