Kur nummer 4

Idag påbörjar jag Pergokur nummer fyra så i fem dagar framöver blir det till och äta dessa mediciner. Jag har, som vanligt, ingen tilltro till att det skulle fungera denna gång heller - Av fem ägg som lossat under tidigare Pergokurer har ju inget blivit befruktat. Eller har de blivit befruktade men inte fastnat på livmoderslemhinnan?

Jag VILL verkligen att detta ska bli sista försöket nu. Jag vet inte hur jag ska orka med att göra provrörsbefruktning rent fysisk eller psykiskt. Jag är SÅÅÅÅÅ rädd för smärtan vid äggplock. Hur kommer den kännas? Är det liknande smärta som vid äggledarspolningen, för då vill jag inte vara med längre :(. Jag vill bli nersövd, men det får man inte. Snälla hjälp mig :(. Som tur är kommer ju Marcus vara med om det blir äggplock. Han ska ju lämna sin sperma strax innan äggplockningen så då kan han ju stanna med på min undersökning också. Vid äggledarspolningen (HyCoSy:n) jobbade han ju och kunde inte vara med. Fast då visste ju ingen av oss att det skulle göra så himla ont. Kände mig så ensam och utelämnad så det hade ju känts tryggare att ha Marcus hand att hålla i. Han är ju så himla lugn själv så jag vet att han hade tagit väl hand om mig. Vid äggplock vill jag iaf ha hans mjuka fina händer att hålla i för jag kommer väl få paniiiiiiik.

Jag vet att det kanske är lite tidigt att oroa mig för äggplock när vi inte ens fått någon tid för det. Men jag VET ju att pergokuren kommer att misslyckas ännu en gång och då kommer jag inte undan från provröret :(. Jag kanske upprepar mig mycket men jag vill helst slippa....

Andra rädslan jag har är ju att provrör är vår sista utväg. Man får tre gratisförsök av landstinget. Om dessa inte fungerar, vad gör man då? Då måste jag väl acceptera att jag aldrig kan få barn, men jag VILL inte acceptera det. Jag KAN inte leva utan barn. VILL INTE! KAN INTE! Usch, jag låter ju som ett barn själv nu. Så mycket tankar just nu - så mycket oro och rädsla. Tur att jag började skriva ner lite här i alla fall för då blir jag lite lugnare efteråt. Nu föreslår ni säkert adoption, men jag vill inte adoptera - det har jag bestämt mig för. Om de vid provröret skulle se att mina ägg är av dålig kvalitet och att donation krävs skulle jag dock kunna tänka mig detta.

Tredje rädslan jag har - kommer Marcus lämna mig om jag inte blir gravid? Vad fan ska han med mig till som är så oduglig och inte kan göra det en kvinna ska kunna göra - att föda barn :(. Honom är det ju inget fel på och han är ju snygg, underbar, charmig, kärleksfull och återigen underbar så han skulle ju kunna få vilken annan kvinna som helst och varför ska han straffas med att vara barnlös för att han valt att gifta sig med mig? Jag har väl redan tagit upp min oro med honom, men han försäkrar mig om att han inte kommer lämna mig för att jag inte kan få barn och att vi då får hitta ett sätt att leva vidare tillsammans utan barn. Fast Marcus är väl den enda som fortfarande är positiv och har hopp av oss. Jag fattar inte hur en människa kan vara så jäkla positiv :)... Fast det är väl positivt. Han är ju fortfarande säker på att provröret kommer att fungera även om Pergon inte gör det. Jag som däremot läser runt på forum och så är inte lika övertygad och enligt statistiken från USÖ så föder ju bara en av fyra barn efter provrör (en av tre blir gravida, men sen blir det ju en del missfall).

Fjärde rädslan jag har - Om jag blir gravid, kommer jag då få missfall? Tunn slemhinna - större risk för missfall. :(.

Jag är så irriterad över att man bara får tre gratis provrör och att det sedan ska kosta 30 000kr/försök. Samhället kan betala exempelvis för behandling av alla missbrukare som själva valt att ta till droger, men det kan inte betala för oss som själva inte valt att vara infertila. Det är så orättvist. En vistelse på behandlingshem kostar ju ungefär 270 000 - 450 000 kr för ett halvår det skulle ge 9-15 provrörsförsök och det skulle man inte ens hinna med på ett halvår. Orättvist! Jag säger inte att man inte ska betala missbruksbehandling, för det anser jag är viktigt. Jag säger bara att alla typer av problem borde värderas lika. Ofrivillig barnlöshet klassades som en folksjukdom år 1997.


Sammanfattning av rädslor:
1. Smärta vid äggplock.
2. Vad gör man då sista utvägen, provrör, inte fungerar?
3. Att bli lämnad.
4. Missfall.

Oj, vilket långt inlägg. Det var nog allt för idag :/