Det känns verkligen inte bra med mig. Jag är helt slut psykiskt. Mått riktigt dåligt ända sedan ultraljudet och beskedet om att provrör kommer att dröja. Gråter i stort sett dagligen, hetsar upp mig för ingenting och känner absolut inte för att arbeta. Antar att hormonerna jag proppar i mig förändrar mig rätt mycket :/ Det är knappt att mina katter klarar av att muntra upp mig.
Ringer till mamma varje dag ock pratar av mig och det känns skönt att ha henne att prata med. Jag är trött på allt. Trött på att planera hela mitt liv efter min menscykel. Planera exakta tidpunkter för när man absoluuuuuuuuut måste ha sex. Planera när man ska börja äta mediciner, när man ska ha ägglossning, när man ska på ultraljud. Inte kunna ta dagen som den kommer. Är trött på folk som "lovar" att allt kommer att bli bra. Senast idag skrev någon på ett forum att de garanterade att jag skulle vara gravid innan sommaren är över och att jag borde vara tacksam för att vi fått hjälp så snabbt. Hur FAN kan någon garantera något? Ingen kan garantera något och jag är trött på att få löften som inte går att hålla!
Känner ingen livsglädje alls just nu. Så fick jag se att Marcus ex fått sitt andra barn nu också. Äh jag blir bara irriterad och förbannad! Vill bara skrika *Jävla F*T*A* rätt ut till alla jävlar som blir gravida! AHHHHHHHHHHHHHHH! Vad skulle hända om min syster skulle bli gravid? Det skulle ta knäcken på mig att någon så nära skulle bli gravid - ändå känner jag mig som en idiot för att jag ska vara så jävla egoistisk och inte kunna unna andra människor lite lycka. Just nu skiter jag i alla andra för jag mår inte bra. Jag mår verkligen inte bra.....
Jag vet precis vad du går igenom. Jag känner exakt samma sak just nu. Vill slå ner alla jävlar som går omkring och är gravida haha. Helst de som gör abort. Det är så jävla orättvist. Vissa får ungar på löpande band medan vissa får försöka flera jävla år, ibland utan resultat ens då. Syrran min är nu gravid och det är oerhört jobbigt för mig. Dels för att hon vart först men sedan för att hon egentligen inte ens ville ha barn innan hon blev gravid :( men man får försöka göra det bästa utav det... nämligen kämpa på. Håller tummarna för dig :)
SvaraRaderakram
Ja, vi är nog många som känner igen oss i det du skriver! Just nu har jag en ganska bra period psykiskt, men det går upp och ner... Det som är viktigt är att du pratar om det och skriver om det, älta det, 1000000 gånger om du behöver det. Man måste få må dåligt, för det här är ingen lek! Det är skit tufft!! De människor jag har svårast för just nu, är det som röker när de är gravida och går på stan.. Det sticker i mina ögon.. ( Förr tyckte jag att det har jag inget med att göra, det är deras val, men det har ändrat sig vill jag lova...)
SvaraRaderaTack, vad gulliga ni är tjejer :)
SvaraRadera