Bakgrund till bloggen

Jag har alltid tyckt att bloggande varit rätt så töntigt. Att lägga ut detaljer om sitt liv på Internet är helt enkelt ingenting jag har förstått, men nu sitter jag ändå här och skriver. Anledningen till att jag skriver är inte för att jag vill visa upp mig för världen eller för att personer ska läsa om mitt liv. Anledningen är att jag helt enkelt vill skriva av mig, som en slags terapi, då det är ganska påfrestande att månad efter månad försöka att få barn och gång på gång bli besviken när "tant röd" kommer på besök. Det jag kommer att skriva om handlar alltså helt om våra försök att få barn.

Våra försök att få barn började i augusti 2007. Som många andra så hade jag en förställning att det var rätt lätt att få barn - Man hade ju lärt sig i skolan att man kunde bli gravid så fort en kondom sprack eller haft oskyddat samlag. Efter över ett års barnlöshet sökte vi hjälp hos Fertilitetsenheten. 8 oktober 2008 var vi på vårt första besök. Jag fick göra ett vaginalt ultraljud (VUL) som visade på att jag har PCO.

PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen ”äggstockar med många cystor”. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). När läkaren undersöker med ultraljud kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken (Se bild).




Jag hade oregelbundna menstruationer på 26-50 dagars cykel. Under det första året försvann även mensen helt under sex månader. Vid besöket undersöktes även Marcus (min mans)testiklar som såg fina ut. Vi fick båda två lämna blodprov som skulle visa på förekomst av hormonförändringar och infektioner i kroppen. Jag lämnade även ett extra blodprov för att se om jag hade ägglossning eftersom ägglossningsstickorna dagen innan visat på ägglossning.

Efter några veckor kom svaren på blodproverna som visade sig vara normala. Mitt extra blodprov visade dock på att jag inte alls haft ägglossning. Nu fick Marcus lämna ett prov för att undersöka bland annat spermiernas antal och rörlighet. Provet visade sig vara normalt.

I november 2007 fick jag göra en kontroll av livmoder och äggledarna. Det kallades för HyCoSy-undersökning (Hystosalpingo Contrast Sonography). En tunn slang (kateter) med en liten ballong på fördes in genom livmoderhalsen - so far so good. När slangen var på plats började läkaren pumpa upp ballongen för att täppa till livmoderhalsen. Den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv uppstod - jag trodde jag skulle dö. Ballongen flög ut då den inte ville fastna i livmodertappen och man var tvungen att göra ett nytt försök. Samma sak upprepades flera gånger då ballongen inte alls ville fästa. Läkaren informerade mig om att man var tvungen att blåsa upp ballongen i livmodern då den inte ville fästa i livmoderhalsen. Om det nu var möjligt så var smärtan ÄNNU värre när ballongen pumpades upp i livmodern. Jag svimmade av när ballongen var uppblåst till max, men jag vaknade snabbt och kände smärtan. Via katetern sprutade man in kontrastvätska till livmodern och äggledarna samtidigt som det hela följdes med vaginalt ultraljud. Efter undersökningen var jag helt avmattad. Jag försökte resa mig, men svimmade av när jag försökte. Sköterskan och läkaren var jättegulliga och tog hand om mig. De sa att jag såg likblek ut, gav mig saft och smärtstillande. Efter ett tag fick jag iaf tillbaka mina krafter och kunde gå ut till ett annat rum så läkaren kunde meddela resultatet. Läkaren förklarade för mig att det inte var något flöde i höger äggledare. Han kunde inte svara på om det var stopp i äggledaren eller om det berodde på att ballongen inte kunnat täppa till tillräckligt då de var tvungna att blåsa upp den i livmodern istället för livmoderhalsen. Det kan helt enkelt ha varit så att det blivit baksug av något slag. Då jag inte kunnat bli gravid på egen hand, menstruationen varit oregelbunden och jag förmodligen inte haft någon ägglossning så skriver läkaren ut recept på Pergotime. Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska. Medicinen påverkar kvinnans äggstockar så att ägglossning sker. Medicinen ska tas dag 5-9 i menscykeln. Läkaren säger att vi provat medicinen tre gånger och att vi därefter kan förmodligen kan övergå direkt till provrörsbefruktning. Dagen efter undersökningen blödde jag - ringde sjukvården som sa att det kunde bli så efter undersökningen.

Någon vecka efter undersökningen, 8:e december fick jag mens på morgonen. Vid 10-tiden på förmiddagen fick jag även så pass kraftiga smärtor i buken att jag föll ihop på golvet på jobbet. Jag förstod inte alls vad det var. Bara en enorm smärta. Jag kunde inte resa mig eller sträcka ut mig. Peter i receptionen ringde ambulans. Någonstans i bakgrunden hörde jag honom säga i telefonen "Nä, hon är inte gravid". Jag blev livrädd. Var det verkligen mens jag fått eller var det utomkvedshavandeskap eller kanske missfall? - det var ju liknande symptom. En kollega följde med min till sjukhuset. Ambulansen förde mig till sjukhuset och jag fick träffa min läkare från fertilitetskliniken som uppmärksammade att vänster äggledare och äggstock var svullna - en biverkning av HyCoSy-undersökningen. Jag fick mediciner och dropp. Mamma kom till mig på sjukhuset under kvällen. Vi spelade Fia-spel och kort. Hon hade också med sig smörgås och risgrynsgröt som jag gluffsade i mig. Jag hade varit tvungen att vara fastande hela dagen eftersom de skulle ta prover klockan 18, men efter det kunde jag äntligen äta. Tack mamma för maten - den var underbar. Jag hade tackat nej till sjukhusmaten då de bara hade nån värmlänsk hackkorv och något vegetariskt att erbjuda... Fy då. Jag åt egentligen inte kolhydrater men min kropp var så uttömd på energi att risgrynsgröten for ner fortare än du kan säga "kolhydratsfri kost". Efter ett tag ringde någon blomsterbutik till mig , de beklagade att jag inte fått mina blommor till jobbet under dagen. jag fattade inte mycket men sa att jag inte var på jobbet. De hade tydligen fått en bokning att leverera blommor till mitt arbete under dagen. Istället fick de komma förbi med en jättefin bukett till sjukhuset. Det var min man som skickat blommorna. Min man ringde och berättade att han beställt blommorna dagen innan för att han ville visa sin kärlek och då visste ju varken han eller jag att jag skulle hamna på sjukhuset. Det var en underbart vacker bukett i vitt och grönt och två rosa rosor (mina favoritfärger). De vita blommorna var även samma som i min brudbukett. Jättegulligt. Jag stannade kvar på sjukhuset till 21-tiden på kvällen. Läkarna ville att jag skulle stanna kvar över natten, men jag ville inget hellre än att komma hem. Jag var trött. Somnade direkt när jag kom hem. Mamma fick se till att ge katterna mat och vatten samt se till att göra rent deras låda.

Dagen efter var jag sjukskriven från arbetet. Min chef ringde för att höra hur det var med mig - jättegulligt. Blev så glad av all omtanke.

12:e december påbörjade jag första kuren Pergotime enkel dos 50mg.

19:e december gjorde jag ultraljud för att se hur jag svarat upp på medicineringen. Det visade sig att jag svarat upp fint på medicineringen, livmoderns slemhinna såg bra ut och 3 stora äggblåsor gick att se. Läkaren informerade om att två ägg förmodligen kommer att lossa - ett ägg från vardera äggstock. Höger äggstock har dock ett lite större ägg än vänster. Läkaren berättade att det finns "risk" att jag får tvillingar om jag blir befruktad. Jag å andra sidan såg det mer som en chans än som en risk. Det vore ju skönt om jag fick två barn på en gång istället för att behöva kämpa lika länge till för att eventuellt få ett syskon. Två ägg skulle ju dessutom innebära större chans att åtminstone ett ägg skulle bli befruktat. Jag fick tillbaka hoppet som jag förlorade för ett tag sedan. Då läkaren sagt att jag skulle lossa äggen vilken dag som helst var det bara att ta sig hem och dra sitt strå till stacken, if you know what I mean.

Runt 22-25 dec hade jag förmodligen ägglossning. Efter ägglossningen hade jag mycket flytningar, molande värk i magen, ömma bröst, illamående med mera. Jag började tro att jag kanske blivit gravid då jag aldrig tidigare haft de symptomen. Jag vågade dock inte hoppas på någonting. Hade läst på olika forum om andra personer som ätit Pergotime och fått liknande symptom utan att vara gravida.

29:e december lämnade jag progestoronprov för att se om ägglossningen ägt rum som den skulle.

5:e januari, dagen före beräknad mens chansade jag och tog ett gravtest - negativt - vad hade jag förväntat mig? Ringde fertilitetsenheten för att höra om mitt provsvar. Det visade att jag haft ägglossning så jag fick tillbaka lite hopp igen.

6:e januari skulle jag få mens, men ingenting kom.

7:e januari. Gick på toa på morgonen och kissade - ingen mens - YES!. Gick ut till Marcus i köket och då helt plötsligt började det forsa blod längs benen. Fan också! Ringde till Fertilitetsenheten samma dag - de skrev ut ett recept på samma dos Pergotime som förra gången. Eftersom jag svarat upp så bra på medicineringen fanns det ingen anledning att höja dosen. Sköterskan tröstade mig med att det stod i mina papper att jag skulle på provrörsbefruktning om det inte fungerat efter tre omgångar med medicineringen. Bokade även in ny tid för ultraljud 20:e januari.

9:e januari. Hämtade ut Pergotime på Apoteket. På söndag gäller det - då är det bara att ta nya tag och börja knapra.